Flora Wiström är författare och bloggare. Uppvuxen på Värmdö utanför Stockholm, hon debuterade 2016 med Stanna som 21-åring. Sedan dess har hon skrivit romaner både för ungdomar och vuxna, och hon har aldrig riktigt slutat blogga, något hon ser som sin primära skrivarskola. Bloggandet har lärt henne att publicera ofärdiga texter och att våga experimentera med skrivandet utan rädsla för perfektion.
Hon beskriver bloggen som en dagboks- och kulturplattform där hon reflekterar över vardagen, böcker och filmer. Den har gett henne disciplin, skrivvana och ett sätt att öva på att uttrycka sig offentligt. Samtidigt ser hon Instagram mer som ett skyltfönster till bloggen, inte som en plattform för djupare skrivande.
Hon beskriver sitt skrivande som nära knutet till akuta känslor och livshändelser. Hon tar ofta avstamp i starka, personliga upplevelser som hon vill fånga när de är som mest levande. Hennes fjärde roman, som riktar sig mer till vuxna, är resultatet av två och ett halvt års arbete, där hennes egna livserfarenheter har influerat berättelsen om vänskap och nya livsfaser. Den handlar om vänskap och livsförändringar under 30-årsåldern, något som blev ännu mer konkret när hon själv blev gravid under skrivprocessen.
“Jag hade en jättestark rädsla för att livet skulle förändras. Vi blev 30, och alla hamnade på ganska olika platser i livet. Någon fick barn, någon var nysingel, någon annan visste inte alls vad den skulle göra med sitt liv.”
För Flora är miljön central. Hon behöver en tydlig plats där berättelsen utspelar sig för att kunna visualisera och bygga upp scenariot. Hennes nya bok är exempelvis förlagd till ett snöigt Stockholm på vintern, något som påverkar både miljön och karaktärernas rörelsemönster.
“Jag behövde en tydlig arena. Min nya bok ska utspela sig i ett vinterkallt Stockholm. Det förändrar människors rörelsemönster och skapar en atmosfär som passar berättelsen.”
Flora brukar inte planera detaljerat i förväg, utan låter berättelsen vecklas ut under skrivandet och redigerar bort det som inte känns relevant.
Under hennes vistelse på Circolo Scandinavo i januari, har Rom blivit en viktig plats för Flora, där hon har kunnat fokusera utan distraktioner. Hon har suttit och jobbat mycket på biblioteket Casanatense, som hon beskriver som “dark academia-stämning, vackert och varmt”, där hon kan koncentrera sig på morgonen och vara mest disciplinerad. Att bo i Rom har givit henne både frihet och lugn, men också perspektiv. Hon uppskattar både ensamheten och gemenskapen på Circolo:
“Jag kan vara som en snigel som tittar ut ur sitt skal när jag vill, och dra mig tillbaka när jag behöver. Men samtidigt finns det en trygghet, där om något skulle kännas fel, finns det alltid någon som kan hjälpa till.”
Residenset har även varit en trygghet under graviditeten, med andra människor omkring som kunde stötta om något oväntat skulle hända. Nu är Flora hemma igen och ser fram emot nya utmaningar med
nyfikenhet snarare än rädsla.
Text: Gabriele Valente
Bild: Sara Rynefors