Det är första gången som Johan Sara befinner sig i Rom. Med ursprung och djupa rötter i den samiska kulturen och med orten Máze i Nordnorge som hem, har vintern 2026 tillbringats på Circolo Scandinavo. För den samiske musikern och kompositören har vistelsen inneburit ett tydligt avbrott från den annars så mörka och kalla nordnorska vintern. Tiden här har samtidigt öppnat upp för nya perspektiv i hans konstnärliga arbete.
Att förkorta vintern i en stad som Rom, med all sin charm och historia, beskriver han som både en lättnad och en kreativ möjlighet. I den italienska huvudstaden har han funnit ett lugn att arbeta i, långt från vardagens distraktioner hemma, där det sociala och kulturella utbudet är mer begränsat.
”Det är väldigt fint att vara här mitt i vintern och slippa turisttrycket. Jag har fått tid att lära känna området och besöka olika sevärdheter, vilket har varit väldigt givande på många sätt.”
Johan Sara är uppväxt i en familj där jojken hade en viktig och central del. Hans mor var en välkänd jojkare, och den samiska sångtraditionen blev tidigt en självklar del av hans liv. Han beskriver jojken som en gåva han fick med sig från barnsben, en muntlig tradition som senare har förenats med studier inom musik. Efter utbildning i klassisk musik och klassisk gitarr vid musikkonservatoriet i Tromsø utvecklade han ett eget uttryck där samtidsmusik möter samisk tradition.
Med över två decenniers konstnärligt arbete bakom sig, en omfattande diskografi samt kompositioner för film, radio och teater, räknas Johan Sara som en av få samiska tonsättare verksamma inom det samtida konstmusikfältet.
”För mig är den modernistiska tankeideologin i en folkmusiktraditionell bas väldigt central. Kontemporaritet för en människa som aldrig hört den musiken tidigare är en upptäckt i sig.”
Under residensperioden i Rom hämtar Johan inspiration ur vardagens små detaljer, som många kanske inte lägger märke till: fallande murputs, slitna fasader och människor i rörelse genom parkerna. Han dokumenterar sina intryck framför allt genom fotografier, där det visuella ofta fungerar som en direkt ingång till kompositionsprocessen. Platserna och staden blir på så sätt en del av musiken som växer fram.
Parallellt med sitt eget skapande är Johan Sara också verksam som lärare. Han handleder doktorander och leder kurser inom konsten att jojka, med fokus på att frigöra rösten och hitta ett personligt uttryck. Kompositören berättar att arbetet bygger på kroppslighet, andning och röstövningar, processer som deltagarna ofta beskriver som både öppnande och renande. Detta var något som vi på Circolo Scandinavo fick förmånen att prova på.
Den samiska musikscenen har genomgått stora förändringar sedan 1970-talet. Även om populärmusiken idag dominerar ser han positivt på utvecklingen, inte minst att fler unga utbildar sig och att samiska språk och texter tar plats i nya sammanhang, såsom opera och scenkonst.
”Det är ett konststycke att öppna upp sig själv. När man kommer hem bär man med sig dessa upplevelser i bakhuvudet, och de tillför något nytt till det man skapar.”
Vistelsen på skandinaviska föreningen har även inneburit ett värdefullt konstnärligt utbyte med de andra residenterna. Johan Sara nämner särskilt mötet med konstnärer som arbetar med pappersframställning, en teknik han nu planerar att ta med sig hem och integrera i sina kommande projekt. Den kollektiva miljön har fungerat som en katalysator för nya idéer, både konstnärliga och metodiska.
Nu när tiden i Rom dessvärre närmar sig sitt slut tar Johan Sara med sig stadens ljus, rytm och lager av historia tillbaka till Nordnorge, erfarenheter som kommer att leva vidare i hans fortsatta arbete, långt bortom vintern på Circolo Scandinavo.
Text: Arvid Granmo
Bild: Sara Rynefors