Det är första gången den norska bildkonstnären Anne-Lise Stenseth besöker Rom. För en konstnär är det väldigt intressant att komma till Rom och se antikens kunstformer, t.ex. olike grekiska skulpturer och deras romerska kopior i museer og i stadsbilden, i den kontexten där kopiorna har skapats.
Processen från att studera antikens idealisering till att göra något eget är intressant, menar Stenseth. I staden ser man kontexten överallt, i museum och arkeologiska utgrävningar som konstant håller på.
Stenseth njuter av att vandra omkring i staden som är full av fragment av historiens olika epoker som finns representerade i Rom. I staden är det det historiska som ger mest intryck, och det känns svårt att få kontakt med samtidskonsten. Det finns få gallerier för samtidskonstnärer, vilket är en stor skillnad från till exempel Norge och Norden överlag. Hon beskriver Roms konst som en motor som drejar runt förtiden, där antiken är navet.
Mängden turister redan i april överraskade henne, och ledde tankarna till hur mycket makt turistmaskineriet har. Turisterna dominerer gatubilden och får allt att fungera på deras villkor. Samtiden syns i turismen, även om den fokuserar på historien.
Från sina besök i många museer, t.ex. Kapitolium museerna fick Stenseth inspiration till egna projekt, som tidigare ofta handlat om hur kvinnor framställs, representeras och presenteras i konsten. Historierna gav upphov till ett behov att förkovra sig i de myter, historiska fakta och terorier som omger Rom. I Oslo har det t.ex. på senaste tid lagts upp flera pjäser av unga regissörer som behandlar Euripides pjäs Medea, och Stenseth ser det som väldigt intressant och tankeväckande att intresset för äldre dramatik cirkulerar ock fortfarande kan behandla t.ex. mellanmänskliga relationer och politiska förhållanden i samtiden.
I Rom har Stenseth främst koncentrerat sig på att samla in material genom att upptäcka staden och gå på museum. Hon har också fotograferat stilleben av olika skulpturer som finns på Circolo, och fascinerats över hur t.ex. tidens tand gjort det svårt att känna igen vem den föreställer. Det är intressant att lägga märke till att titeln på en skulptur kan beskriva materialet den är lagad av och vad den föreställer med säkerhet. Därefter avslutas beskrivningen gärna med ”probably Athena” eller ”possibly Diana” och tidsperioden då den har tillverkats.
Om man besöker Stenseths nuvarande hemstad Oslo kan hon rekommendera det rikliga museiutbudet vid hamnområdet; operan, och det nya Nationalmuseet och det nya Munch museet som skall öppna 2020 finns alla på gångavstånd från varandra. Dagens Munch-museum är ett måste och även botaniska trädgården precis bredvid är värt ett besök, samt de två intressanta områdena Grunerlökka, och Grönlad. Vigelandsparken samt Emmanuel Vigelands mausoleum får även tummen upp av Stenseth.
Text: Oona Haapamäki
Bild: John Byford