Efter tre och en halv veckor i Rom summerar den danske dramatikern Rasmus Krone Andersen sin vistelse som intensiv, hemtam och inspirerande. Trots att en planerad workshop i commedia dell’arte ställdes in, hittade han nya vägar genom skrivandet och genom att fördjupa sig i kulturen runt omkring.
”Det har været meget koncentreret. Der er en meget hjemmelig stemning her. Både det der, at der er rum til koncentration, men også rum til at føle sig hjemme og gøre det til sit hjem på den her måned. Og det her med at være meget inspirerende ved, at man er her sammen med nogle andre, der arbejder på nogle andre projekter… de snakke, man har haft, har været meget inspirerende. Så jeg vil sige, koncentreret.”
Commedia dell’arte uppstod i Italien i mitten av 1500-talet och är en teaterform med ett givet galleri av rollfigurer som ofta parodierar olika yrkesgrupper genom variationer av återkommande scener. Den byggde på improvisation och lösa scenarier snarare än färdiga manus, och just den friheten är vad Rasmus Krone Andersen nu försöker översätta till sin egen tid.
”Man har bevaret nogle scenarier, som viste, hvad et stykke handlede om, og hvad hver scene gik ud på. Men hvad der blev sagt og gjort, det improviserede man. Så de scenarier er jeg ved at prøve at omskrive til dialog.”
Commedia dell’arte är för honom lika mycket en studie i mänskligt beteende som en teaterform. Han talar om behovet att sortera bland traditionerna: att avgöra vad som fortfarande är levande och vad som tillhör en annan tid. Arbetet med commedia dell’arte är ett fritt sidoprojekt, utan uppdragsgivare eller tidsram. Just därför, menar han, blir det ett av hans mest levande arbeten.
”Den iscenesætter ligesom meget menneskets forfærdelige sider – alle vores behov og begær inden for magt og kærlighed og rigdom, status. Det er nemt at spejle sig i. Men så er der også ting, for eksempel køn, hvor man kan mærke, at det taler ind i en anden tid. Det har været udfordringen: at finde frem til, hvor det stadig er interessant, og hvor det er gammeldags.”
Det är inte första gången Andersen vistas i Rom, men den här gången har fokus legat mindre på historien och mer på nuet.
"Sidst var jeg meget mere optaget af fortiden og den italienske historie. Denne gang har jeg været mere interesseret i den italienske kultur, i at observere mennesker i gadebilledet og på pladserne. Den stemning har jeg taget med ind i mit arbejde.”
Han beskriver vistelsen som ett sätt att vidga blicken – inte bara mot Rom, utan också mot vardagen hemma i Köpenhamn. Att komma till en ny stad väcker alla sinnen, menar han, och han hoppas kunna lyfta blicken, möta staden och se den med nya ögon även när han återvänder hem.
I februari väntar nästa steg: en monolog i City 2 i Taastrup, ett köpcentrum utanför Köpenhamn. Det är en plats långt ifrån de traditionella teaterscenerna, men samtidigt helt i linje med
commedia dell’arte, som har sina rötter i det offentliga rummet. Projektet handlar om att föra teatern till människor som annars kanske inte skulle söka sig till den – att möta publiken där
den finns.
Text: Gabriele Valente
Bild: Sara Rynefors